Seminarium under Almedalsveckan 2026

Norge satsar – Sverige drar ned på rehabiliteringen

Tillgången till rehabilitering för personer med funktionsnedsättningar och kroniska sjukdomar fortsätter att försämras i Sverige. Det var budskapet när Neuroförbundet, Reumatikerförbundet, Stiftelsen Spinalis och Vintersol samlade patienter, experter och politiker i Almedalen. I Norge prioriteras samtidigt rehabilitering väsentligt högre.

Rehabilitering beskrivs ofta som en kostnad i vården. Men för personer med kroniska sjukdomar och funktionsnedsättningar är den snarare en investering. Dessutom tjänar även samhället på rehabilitering, förutsatt att den sätts in i tid. Det var den gemensamma slutsatsen när företrädare för patientorganisationer, rehabiliteringsverksamheter och politiken möttes under seminariet ”Bristen på rehabilitering – en förlust för individ och samhälle” i Almedalen.

Flera talare pekade på att svensk sjukvård blivit allt bättre på att rädda liv, men sämre på att ge människor förutsättningar att leva väl efter sjukdom eller skada.

–      Man kan ha räddat personer till livet, men de ska ju inte bara överleva, utan också kunna leva, bidra och vara självständiga, sade Erika Nilsson, verksamhetsledare vid Stiftelsen Spinalis.

Som 24-åring föll hon av hästryggen och ådrog sig en ryggmärgsskada som förändrade hennes liv. En senare period med specialiserad rehabilitering blev helt avgörande för att återfå självständighet och framtidstro – men alla får inte tillgång till den vård de behöver idag.

Särskilt oroande är utvecklingen för personer med neurologiska sjukdomar. Katarina Gustafsson, kanslichef för Neuroförbundet, presenterade resultat från Neurobarometern 2026.

–      Genom Neurobarometern 2026 kan vi konstatera att det är åtta av tio som saknar rehabiliteringsinsatser, så vi ser en ganska dramatisk försämring, konstaterade Gustafsson.

När Neuroförbundet gjorde motsvarande mätningar 2019 uppgav omkring fyra av tio att de saknade rehabilitering. På bara några år har alltså andelen fördubblats.

Samtidigt finns positiva exempel, där Neuroförbundet särskilt lyfte fram Region Gävleborg. I denna region är det nämligen efter påverkansarbete från patientorganisationer åter möjligt att få rehabilitering i varmare klimat.

På nationell nivå ser dock läget fortsatt dystert ut. Exempelvis visar Reumatikerförbundets återkommande medlemsenkäter att rehabiliteringen fortfarande inte har återhämtat sig efter pandemin.

–      Det som hände efter att pandemin var över var ju inte att rehabiliteringen bara tog fart igen, utan det har knappt kommit tillbaka överhuvudtaget, sade förbundsordförande Lotta Håkansson.

Ett återkommande tema under seminariet var skillnaden mellan Sverige och Norge, där vårt västra grannland satsar väsentligt mer på rehabilitering utomlands än vad svenska regioner gör.

Roland Gustbée, regionpolitiker (M) i Kronoberg, menade att skillnaden delvis handlar om hur länderna prioriterar. I Norge väger förbättrad funktion och livskvalitet tyngre när resurser fördelas, medan svensk sjukvård i högre grad fokuserar på akuta insatser.

–      Därför skickar Norge varje år hundratals människor till rehabiliteringsanläggningar som Vintersol, medan de svenska regionerna i princip inte skickar några patienter alls, sade han.

Roland Gustbée är också vice ordförande just för Stiftelsen Vintersol, som driver ett rehabiliteringscenter på den spanska ön Teneriffa alltsedan 1965. Centret är specialiserat på att ta emot patienter med neurologiska och reumatiska sjukdomar för intensiv rehab i varmt klimat.

Regionrådet Linda Jonsson (V) från Norrbotten instämde i kritiken och pekade på att rehabilitering ofta hamnar i skymundan.

–      Vi har en kultur inom sjukvården att rehabilitering ofta nedprioriteras. Vi fokuserar på läkare och sjuksköterskor, men inte lika mycket på fysioterapeuter eller arbetsterapeuter, sade Jonsson.

Patientföreträdaren Pia Lennberg, andre vice ordförande i Reumatikerförbundet, berättade om egna erfarenheter av intensiv rehabilitering i varmt klimat, som hon själv fått bekosta. Hon beskrev hur insatserna förbättrat både funktionsförmåga och livskvalitet, men varnade samtidigt för att rehabilitering håller på att bli en klassfråga.

Till detta lade Lennberg att rehabvistelserna av vissa ses som lyxresor.

–      Det är synd att de har fått en dålig stämpel. Att man föreställer sig att det är en sol- och badresa med paraplydrinkar, sade Pia Lennberg.

Ett falskt påstående, menade hon – inte minst eftersom det till exempel råder alkoholförbud på Vintersols anläggning.

För att komma till rätta med den negativa spiralen panelen både politiska beslut och ekonomiska resurser. Flera hänvisade till Socialstyrelsens förslag till nationell handlingsplan för rehabilitering och habilitering, men betonade att en strategi inte räcker utan finansiering.

Seminariet avslutades med en tydlig uppmaning till beslutsfattarna.

–      Vi måste börja mäta inte bara räddade liv och medicinskt färdigbehandlade inom akutsjukvården, utan även livskvalitet på våra patienter som lever med livslånga sjukdomar – och utifrån det sätta in rätt resurser, sade Roland Gustbée.

Text & bild:
JOAKIM RÅDSTRÖM

Frilansjournalist